En rutten tårta är också en tårta fredag, Maj 23 2008 

Jag sitter i skolan och gör inte det jag borde göra. Det känns ganska meningslöst.

Jag är trött, jag har jobbat två nätter i rad, varit på en skiva och var uppe alldeles för sent inatt. Så jag måste försöka vända tillbaka dygnet. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte somna speciellt tidigt ikväll heller. 
Jag är även hungrig mest hela tiden. Jag och mamma började i måndags med GI-diet. Man ska inte äta kolhydrater och socker. Däremot får man äta fett. Det är hyfsat okej förutom vid frukosten, jag är ganska less på ägg och tomater nu. Idag var jag dessutom tvungen att äta potatisgratäng i skolan för det fanns inget annat alternativ. Och jag får ju inte ens äta bröd. Så det var lite synd. Men å andra sidan är det ju inte alls många dagar kvar i skolan nu. Men jag kommer skita i dieten på måndag, då det är klassens skiva. Lite måste man ju få unna sig. 

Jag insåg att jag kommer ha en hel del pengar snart. Jag har ju kvar lön sen förra månaden, idag fick jag lön, jag ska få lite pengar för min gamla moppe, ska sälja min biljett till Peace & love, kommer nog få pengar på studenten och får lön samma dag som vi åker till Turkiet. Det kan nog bli en bra sommar i år.

Change your ways while you’re young tisdag, Maj 13 2008 

Jag har just varit ute och gått i en halvtimme. Och för första gången känns det riktigt skönt. Jag gick i rask takt (för att vara mig i alla fall) och ganska långt. Tänk vad lite musik i lurarna kan göra. Snart ska jag äta, duscha och sen ska jag vara ännu lite duktigare och ge mig på textkommunikationen. Jag måste bannemig bli klar med den sista uppgiften. Fick i och för sig veta idag att jag kommer få VG i slutbetyg i kursen, men ändå. Jag måste på något sätt bevisa för mig själv att jag kan. Nu ska jag stretcha lite innan maten! So long!

Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig söndag, Maj 11 2008 

Sitter i bilen påväg hem nu. Heja mobilt bredband! Men snart tar nog batterierna på datorn slut, så jag får skynda lite.

Det har varit en trevlig helg hos farmor och farfar. Stor middag på något torp ute i ingenstans. Farmor och farfar, deras barn med familjer. 15 personer tror jag vi var. Vi tog en himla massa släktbilder, vilket var rätt så underhållande. Kalas! Och så har kusinernas katt fått ungar igen, så vi spenderade gårdagskvällen med att leka med tre små sötisar. Hur underbara som helst. Jag har tagit runt 300 bilder den här helgen. Bilderna på lillkusinen skulle räcka till ett helt fotoalbum känns det som. Så det blir till att rensa, redigera och maila iväg till släktingarna sen.

Jag längtar efter dig, jag längtar efter dina armar om mig.

If it’s wrong to love you, then my heart just wont let me be right fredag, Maj 9 2008 

Nu ska jag snart sätta mig i bilen som rullar mot Borås. Farfar fyller 75 år imorgon och då är det firande. Åker hem på söndag igen. Jag vill såklart hälsa på släkten och så, men just den här helgen passar inte mig så bra. Dålig timing. Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag vill få honom att förstå. Den här helgen skulle ha varit bra för det. Men nej, istället kommer jag spendera alldeles för många timmar i bilen och oroa mig över hur allt kommer att bli. Men jag är i alla fall all in nu, det är det enda jag vill. Jag hoppas att han vet det.

Man vet inte vad man har förrän man förlorat det söndag, Maj 4 2008 

För första gången i mitt liv är jag svartsjuk. Det måste ju betyda något. Jag vet inte var jag ska ta vägen.

I’m screaming at the top of my voice söndag, Apr 20 2008 

Förr när jag gjorde något jag verkligen älskar, som att se Håkan Hellström spela, var jag peppad en månad innan och glädjen efteråt kunde hålla i sig minst en vecka. Trots att jag såg Håkan Hellström spela i går och det enligt mig var en av de bästa konserter han gjort, så infinner sig redan den där känslan som jag på sista tiden blivit så van vid; meningslösheten, värdelösheten – you name it. Och jag vet inte vad jag ska göra med den. Förr när jag kände mig nere kunde jag bara gå ut och röka, så var problemet ur världen åtminstone för stunden. Men nu… Nu skulle ett enda bloss kosta mig 4823 kronor. Bokstavligt talat. För det är nämligen så att mamma och pappa har betalat min resa till Turkiet (som jag för övrigt gör tillsammans med Emma, Wickan och Linnéa), som en present för att jag lyckats sluta röka.

Vad gör jag nu?

Twentyone fredag, Apr 18 2008 

Sitter nu i skolan som snart är slut för dagen. I dag har vi mest hållit på med lansering av magasinet vi gjort på journalistiken. Vi har satt upp löpsedlar och ettor lite överallt. Annars har jag i princip inte gjort någonting (om man inte räknar med att surfa på bilddagboken och facebook). Egentligen ska vi förbereda oss för elevexpo där det är meningen att man ska presentera sig själv och det man gjort under åren på GUC. Men jag vägrar. Jag är inte tillräckligt nöjd med något jag gjort så att massa ”viktiga” människor ska få se det, jag kommer ändå inte få något stipendium.

Men men, nog om skolan. I kväll ska jag på bio med Jonas och Johanna, vi ska se filmen 21 som vår käre klasskamrat Robin Norlén så glatt tipsat om. 

Edit: Filmen 21 var mycket bra.

Godmorgon världen onsdag, Apr 16 2008 

Då var det dags för det första inlägget. Jag kan ju börja med att tala om att jag endast bloggar för mig själv och inte för någon annan. Om någon annan mot förmodan skulle finna min blogg intressant, go ahead – you are more than welcome.

Jag har dessutom haft flera andra bloggar, men tröttnar alltid på dem efter ett tag. Det av många olika anledningar, men oftast för att jag lessnar på designen. Sist jag bytte var det dock för att bloggen blivit för deppig. Så jag ska försöka vara lite mer positiv nu.

Det kan dock bli rätt svårt just i dag. Jag ska på möte med specialpedagogen på skolan, mamma ska vara med, och vi ska prata om alla kurser som jag inte kommer att klara av innan studenten. Jag kommer förmodligen att förlänga kurserna (förutom de jag hinner med, men det känns inte som att det blir många) och fortsätta med dem efter sommaren.
Det känns som att jag ska ta studenten på låtsas. Jag måste ju tillbaka till den förbannade skolan, hur ska jag då kunna vara glad och fira och ropa ”aldrig mer skola!” på flaket? Men, för att vara en gnutta positiv så kan jag ju tänka såhär: Jag får ju mer tid på mig till att komma på vad jag vill göra sen. För det har jag faktiskt ingen som helst aning om nu.